Idag går det brant uppför igen. Vi går dock så oerhört långsamt så det blir inte jobbigt. Landskapet blir mer stenigt och växtligheten består nu av bara låga buskar och mossor. Sista biten innan lägret sveps vi in i molnen, vilket är både häftigt och lite läskigt. Det är nu rejält kallt och jag har har behövt använda min goa jacka för första gången.
Efter lunch kommer den numera bekanta huvudvärken igen. Den sitter som ett bälte över pannan och kan väl närmast liknas vid en rejäl baksmälla. Det som hjälper är att röra på sig så jag tar min kamera igen och går så högt upp jag vågar på egen hand mot Mawenzi. Lufsar runt där upp en stund innan jag går ner igen och hoppas att det kan hjälpa åtminstone lite. Edwin säger att det är normalt med huvudvärk och att jag kommer att må fint när vi kommer till nästa läger.
Idag går vi och lägger oss löjligt tidigt. Det är svinkallt och vi är alla lite risiga. Alan har också huvudvärk. Judys mage krånglar och Martin mår allmänt illa. Det är bara Sue som mår fint. Vi begrundar ett tag det faktum att vi kunde befunnit oss på en strand i Thailand, men bestämmer enhälligt att trots våra krämpor, trots kylan, trots de oglamorösa toaletterna och trots att vi inte sett en dusch på fem dagar befinner vi oss precis där vi vill vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar